Vad gjorde du där?
Det var ett tv-möte. Alla arrangörer var där, plus de tv-stationer som ska producera – så kallade host broadcasters. Syftet var att tillsammans slå fast ”standards” för tv-sändningarna; vad man gör gemensamt, vilken kvalitetsnivå man måste nu upp till, grafik, presentationer, tidsprogram med mera.
Vad var din roll?
Jag sitter i tv-gruppen som har tagit fram dessa standards. Där finns representanter för arrangörer, tv-producenter, internationella friidrottsförbundet etc. Och så lilla jag då…
Och du har…?
… representerat dem som regisserar friidrottsgalor på internationell nivå, så kallade event presentation managers.
Jobbar du så med DN Galan?
Ja, och det jobbet vi har gjort där – och på andra svenska galor – har ett gott rykte runt om i världen. Så gott att jag fick förtroendet att vara med i den här gruppen.
Fick du presentera något?
Ja, jag körde det jag kallar för gummidsnoddspedagogiken där jag liknar en friidrottstävling med en massa gummisnoddar som kan göras längre eller kortare. Och på en tävling är det hundratals gummisnoddar som representerar alla hopp, kast, löpningar, presentationer, prisutdelningar, publiktävlingar etc. Någon måste hålla reda på alla dessa gummisnoddar, bestämma vilka som är viktigast, styra tempot och hoppa från den ena viktiga gummisnodden till den andra. Och hoppa över resten.
Så jag stod där med ett par hundra gummidsnoddar och visade för ett 60-tal seminariedeltagare hur viktigt det är med någon som har ansvar för alla dessa gummisnoddar. Och hur viktigt det är att tv-producenten jobbar ihop med den personen.
Gick det bra?
Ja, budskapet gick hem. Efter två dagars konfererande var det nog bra att någon livade upp de tröttkörda mötesdeltagarna. Efter det pratades det väldigt mycket gummisnoddar. Och efter det fick jag naturligtvis heta ”the rubber band man”.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar